Fördöma genom halvhjärtat beröm

Engelskan har det fina uttrycket damning with faint praise, vilket kan översättas som att fördöma genom halvhjärtat beröm. Det är en mycket bra metod för att avväpna meningsmotståndare eftersom man effektivare nedvärderar något genom att ge ett svagt beröm än genom att säga något negativt. Om du frågar en vän vad han tyckte om Michelin-restaurangen och han svarar det smakade helt ok så lär du inte inspireras till ett besök. Hade han istället sagt det var det jävligaste jag var med om, anklevern smakade som rävgift strykt på torkad båttjära så hade din nyfikenhet säkert sporrats eftersom det åtminstone var ett känsloladdat besök. Ett svagt beröm visar på ointresse och tristess, här finns inget av värde att se, det är den värsta sortens avfärdande. Med det i åtanke kan man bättre tolka alla de projektionerna för kärnkraftens tillväxt som diverse internationella organ spyr ur sig. Låt oss kika på några exempel.

IPCC, Intergovernmental Panel on Climate Change, räknar med en måttlig ökning av kärnkraften med 2,5 gånger fram till 2050¹:

Nuclear generation increases, on average by around 2.5 times by 2050 in the 89 mitigation scenarios considered by the IPCC

Och IAEA – International Atomic Energy Agency, kärnkraftens förmenta förkämpe – är ännu mesigare²:

Under the high case scenario, IAEA analysts expect an increase of global nuclear electrical generating capacity by 82% to 715 GWe.

Notera språkbruket här, under IAEAs höga scenario så får vi en ökning med 82%. IPCC och IAEA går inte ut och säger att kärnenergi är bajs men de gör det klart och tydligt att kärnenergi inte har något annat än en marginell roll att spela i framtiden.

Hur är då språkbruket kring de så kallade förnybara energikällorna? Från IPCC³:

The theoretical potential for RE exceeds current and projected global energy demand by far

The potential deployment scenarios vary widely—from direct solar energy playing a marginal role in 2050 to it becoming one of the major sources of energy supply. Although direct solar energy today provides only a very small fraction of the world energy supply, it remains undisputed that this energy source has one of the largest potential futures.

Från IEA, International Energy Agency⁴:

Increases in electricity generation from renewables, led by wind and solar PV, account for 60% of the increase in the use of renewable energy, with generation from renewables, overtaking coal by 2023, to supply 49% of electricity in 2030.

Och mer från IEA⁵:

By 2050, the energy world looks completely different. Global energy demand is around 8% smaller than today, but it serves an economy more than twice as big and a population with 2 billion more people. Almost 90% of electricity generation comes from renewable sources, with wind and solar PV together accounting for almost 70%. Most of the remainder comes from nuclear power.

De höga scenarierna här visar på en nästan total framtida dominans för vind och sol. Vi ser inget fördömande genom halvhjärtade beröm trots att den reella tekniska potential för förnybar energi är försumbar jämfört med kärnenergins tekniska potential⁶.

Vi kan även kika på oljemännens utsagor i exempelvis oljejätten ExxonMobils Energy Outlook⁷:

Renewables and natural gas dominate growth

Wind and solar generation grow the most to 2040

Vad skriver de om kärnenergi i samma rapport:

China accounts for nearly 70 percent of all nuclear growth. OECD growth nets to near zero as expected nuclear restarts in Japan are offset by phase-out of nuclear in other OECD nations due to concerns about costs and safety

Lustigt nog så är dock kärnenergi ungefär lika stor som vind och sol år 2040 enligt samma rapport men formuleringarna kring energikällorna är som vi ser helt annorlunda.

Genomgående så pratar alla vagt positivt om kärnenergi. Du kan själv försöka hitta en enda rapport från storfinanserna, internationella organ eller liknande som är eld och lågor över kärnenergins framtid. Det vi ser är istället att kärnenergi ska ha en plats vid bordet, den kommer kanske växa en smula, man mumlar lite lätt om problemen med slutförvaring och olyckor men undviker konsekvent alarmism. Allt är mycket prydligt och proffsigt och ger läsaren intrycket att kärnenergi är en trist och etablerade energikälla som inte har så mycket mer att ge, man nämner kärnenergi för att vara artig men inte mer än så. Till och med miljöpartiet har förstått sig på den taktiken vid det här laget och maler på om att marknaden ska få bestämma (efter att den riggats givetvis) istället för att skrämmas med det stora strålspöket.

Där är vi alltså idag. Till och med kärnenergins påstådda företrädare inom IAEA sablar implicit ner kärnenergin samtidigt som oljemännen lyfter vind och sol till skyarna och alla stora internationella organ och den akademiska världen apar efter med ett budskap som är så likartat att det känns som att det ekar. Vi har en samstämmig kör som fördömer kärnenergi med ljummet beröm. Hur kan det komma sig? Varför hör vi samma verklighetsbefriade budskap om förnybart och samma nedvärderande åsikter om kärnkraft oavsett om det är en kostymnisse från IPCC, IEA, valfritt politiskt parti, media, akademiska världen eller IAEA som talar? Någon borde väl för bövelen kunna titta på storleksordningar och se att kärnenergi spelar i en helt annan liga? Det klarade man trots allt av galant på 50 talet. Ändå är det bara på sin höjd någon professor emeritus eller en handfull nördiga bloggare som påpekar det uppenbara. Återigen frågar jag mig, hur kan det vara så?

Det klarnar måhända om man ställer frågan cui bono, vem gagnas? Börjar man söka lite på finansieringen av förnybar energi så hittar man sådana här notiser som ger ledtrådar om var pengarna finns:

På lågfjället Sjisjka i Gällivare kommun har Jämtkraft och BlackRock en vindpark. Vindparken ägs av Jämtkraft och BlackRock som är ett världsledande investmentbolag. Vindparken är en av Sveriges största landbaserade parker med 30 vindkraftverk.⁸

Svensk vindkraft är bland den mest attraktiva förnybara energin i världen och en ny rekordfond öppnar för nya miljardinvesteringar. Det avslöjar den amerikanska fondförvaltaren Blackrock som investerat miljarder i svenska vindkraftsparker. Fossila bränslen och även kärnkraftverk får nobben.⁹

Men får fossila bränslen verkligen nobben av Blackrock? Om vi kikar på vilka som äger ExxonMobile så ser vi att Blackrock äger över 6%¹⁰, de äger även 7% av Chevron¹¹ och är en stor ägare i BP¹². Att vara en av de största ägarna i tre av de största olje- och gasbolagen i världen är inte direkt att nobba fossila bränslen. Fortsätter man leta så ser man att Blackrock är insyltad i all slags fossil och förnybar energi. ConocoPhillips (ett av världens största kolgruveföretag), GE (stora på både gasturbiner och vindkraft), Canadian Solar (en av världens största producenter av solpaneler), First Solar osv, listan blir lång. Blackrock är inte heller ensam med att synas som ägare överallt, vi ser även Vanguard och andra stora finansinstitut (som i sin tur äger positioner i varandra i ett snudd på ogenomträngligt spindelnät). Det är med andra ord samma finansinstitut som äger både den förnybara sektorn och den fossila sektorn och dessa finansinstitut har större ekonomisk makt än vad de flesta länderna har¹³. Det är inte oljebaroner som styr världen längre, nu är det fondförvaltare som tagit över.

Intressant nog så är deras intresse för kärnenergi betydligt svagare. Vanguard har förvisso en mindre position i några urangruveföretag och även i Brookfield Asset Management¹⁴ som i sin tur äger Westinghouse men Blackrock lyser med sin frånvaro så det finns uppenbarligen väldigt stora ekonomiska intressen bakom kombinationen av fossil och förnybar energi, en kombination som hotas om kärnenergi bryter sig lös från sina tyglar och konkurrerar ut båda (eftersom den inte behöver någon av dem). Är det då en slump att kärnenergi motarbetas så enhälligt, framförallt PR mässigt?

Tyvärr så drar sig de flesta kärnkraftsentusiaster för att ställa frågan cui bono eftersom det är besvärligt. Man förpassas omgående till konspirationshörnet¹⁵ och tvingas inse att kärnkraftens problem inte är tekniska utan de är högst mänskliga. Att designa en bättre reaktor är en sak som får vilken ingenjör som helst att gå igång, men vad gör man egentligen åt anonyma finansinstitut som basar över 20 biljoner (engelska trillion) dollar, som har fingrarna i alla syltburkar, är representerade vid alla internationella stormöten och som överallt viskar i de formella makthavarnas öron?

Jag har dessvärre inget svar på den frågan men kan vi åtminstone enas om att vi ska sluta låtsas att kärnenergi och förnybart står på samma sida? Förnybart är blott en trojansk häst för storfinanserna och oljebolagen så som Robert F Kennedy jr (brorson till JFK och en dedikerad kärnkraftsmotståndare) rakt ut säger¹⁶:

The plants that we’re building, the wind plants and the solar plants are gas plants.